”Dårarna tänker: ”Det finns ingen Gud.” ” (Ps 14:1)
Jag var länge en dåre. En titt på min gamla blogg frimarknadsanarkist bekräftar det. Jag var en radikal ateist och betraktade alla former av Gudsdyrkan som vidskeplighet och okunnighet. Jag ville måhända inte förbjuda religion, men jag var övertygad om att en ny upplysning skulle övertyga de allra flesta om att det inte finns någon gud*. Nu vet jag emellertid bättre, den 2 november 2008 tog jag emot Jesus i mitt hjärta, och den 14 december samma år bekräftade jag det i dopet, då jag blev döpt i Storsalen i Oslo. Det är det största som har hänt i mitt liv, och jag önskar att följa Jesu uppmaning till sina lärjungar (så gott jag kan): ”Och Han sade till dem: ”Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i Hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta.” (Luk 24:46-48)
Som en tidigare radikal ateist, som älskade Ayn Rands beskrivning av kristna värderingar som ”söndagsskolemoral”, så har jag full förståelse för ateismens intellektuella grundvalar. Men Gud har lagt en längtan efter himmelriket hos oss alla, kristna, muslimer, buddister och ateister. Kanske är det därför vi försöker skapa himmelriket här på jorden – i regel med katastrofala resultat. Behöver jag säga Nordkorea, Sovjetunionen och Maos Kina? Människan kan inte skapa ett perfekt samhälle, och vi gör ofta det bästa till det godas fiende.
I tre veckor har det rullat en röd ateistbuss i Tyskland, med texten: ”Es gibt (mit an Sicherheit grenzender Wahrscheinlichkeit) keinen Gott” (Det finns, med all säkerhet, gränsande till sannolikhet, ingen Gud). Nu har det evangeliska missionsverket Campus für Christus svarat på utmaningen från ateisterna med en egen vit buss med dekalen ”Und wenn es ihn doch gibt” (Och om han då ändå finns), som följde efter den röda ateistbussen. Enligt Campus für Christus har det varit en lyckad aktion. De har samtalat med många människor, och delat ut 500 biblar och en hel del traktater. Prisa Gud!
Och be för att denna kampanjs intiativtagare, Richard Dawkins, blir frälst. Käre Jesus, led Richard Dawkins till Dig, led honom till Ditt kors och ta honom i Din tjänst. Så som Du fick Paulus att byta sida, gör så att ateismens intellektuelle ledare Richard Dawkins byter sida. Amen.
*Jag var noga med att skriva gud med litet g, för att markera att ”gud inte finns”. Nu vet jag emellertid att Gud (med stort G) finns.
juli 12, 2009 kl 9:34 e m |
Härligt att läsa ditt vittnesbörd. Tack för att du delar det på din blogg.
Fortsätt att skriva om dina upplevelser.
Ha de!
juli 12, 2009 kl 10:40 e m |
Tack! Ha det gott!
september 24, 2009 kl 5:31 e m |
hur kan du veta om gud finns?
hur känns det att tro på en samling texter som är flera tusen år gamla ?
varför vill du tro på något överjordligt är det för att ha ett falskt hopp ,någon sorts trygghet ?
och exakt hur och varför började du tro?
det var allt från mig :=)
september 27, 2009 kl 2:50 e m |
Jag kan kanske inte veta, Gud kan kanske varken bevisas eller motbevisas (Han kan åtminstone inte motbevisas). Gud måste upplevas, på ett eller annat vis.
Bibeln säger att Gud är densamma igår, idag och imorgon, så det är inget problem för mig att Bibeln är en gammal bok, Gud ändrar sig som sagt inte, Han är den Han är, Gud sade ju till Moses, då Moses frågade vem Han var, att Hans namn var ”Jag är”.
Jag ville väl inte tro, jag var en av de mest rabiata ateisterna och jämställde tron på Jesus med att tro på Påskharen. Ateismens intellektuelle ledare Charles Dawkins var min profet.
Jag började tro när summan av tillfälligheterna blev för stor, samt att Gud gav mig en del drömmar för att visa mig vägen fram till Sanningen, Vägen och Livet, Herren Jesus Kristus. Min tro har stärkts av att jag har sett alla bönesvar jag har fått, och också genom att jag har fördjupat mig i Bibeln, och Bibeln har talat till mig, och jag ser hur Bibelns profetior gått och går i uppfyllelse. Jag håller också på att läsa Koranen, men Koranen framstår för mig bara som en bok, till skillnad från Bibeln, som verkligen visar sig som Guds Ord.